tre dagar, två nätter

som majsan sa så är jag faktiskt lite besviken! Trodde att det skulle vara värre med tanke på vad alla har sagt, såklart det var jobbigt men det var ju inte så att man liksom höll på att svimma av. Jag kom iaf i en bra grupp tycker jag! Förutom stas då som var pain in the ass, verkligen, helt lost var han.
Det var grymt kämpat av alla och jag är faktiskt riktigt stolt över vissa personer! Vissa visste man ju att dom inte skulle klara det och tvärtom men vissa blev man väldigt förvånad över! Man såg verkligen personernas "riktiga sida" vilket jag tyckte var lite kul. Jag hade det liksom inprentat i mitt huvud att jag inte skulle hoppa av redan från början, jag liksom övervägde aldrig att hoppa av, då hade jag ångrat mig så mycket att jag hade gråtit blod i flera dagar, så det fanns aldrig på kartan, så att säga (erics ord). Men det värsta var måste jag nog ändå säga var i slutet när vi gick runt centrum och att idrottsläraren tjatade om att vi skulle hålla huvudet långt upp och trycka ut bröstet och vara jääätte stolta över våran prestation. Väl hemma slocknade jag på soffan med alla kläder på som var sisådär lagom mysigt när jag vaknade, sen när jag låg i bubbelpoolen så somnade jag också ha-ha. Nu går jag som en hundraåring och man känner att man lever! /J

Foto: sarah s

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0